Igår kväll kollade jag, Angelika, Malin och Anni på "När lammen tystnar". Jag hade inte sett hela filmen innan, utan bara första timmen, och den kommer jag inte alls ihåg mycket av.
Nåväl, filmen var inte alls så läskig som alla säger. Visst den var äcklig, men inte läskig. Det mest läskiga var alla äckliga fjärilar som var med lite då och nu. Tjocka, äckliga, ludna kroppar. Jag får kalla kårar längs ryggraden bara jag tänker på det. För den som inte vet så har jag fobi för fjärilar. Det är absolut det värsta jag vet. Jag badar hellre i blod än kommer i närheten av en fjäril. Allra värst är nattfjärilar och malar. Såklart. Finns det något som är äckligare? Tror inte det.

Tyvärr så tror jag att det är min bror som har orsakat denna fobi. När han var yngre, och jag ännu yngre, så samlade han på fjärilar. Han håvade in dem, pressade dem mellan några böcker, för att sedan sätta in dem i ett bokmärksalbum. Jag som inte var stor alls trodde såklart att han hade bokmärken i sitt album, som jag. Men icke sa nicke. Martyren hade fjärilar i sitt album och inte fina glittriga bokmärken på tomtar, änglar och blommor.
När jag sedan blev lite äldre utvecklade jag min fobi. Jag skriker så fort jag ser en fjäril. Och om de kommer allt för nära så gråter jag. Det är helt sant, jag gråter.
Kanske borde man gå i någon form av terapi för det här.