De som känner mig vet att jag har en ovana. En ovana att stanna uppe för länge om nätterna.
Denna ovana gör sig påmind just nu inatt. Eftersom... låt se nu. Klockan är över ett och jag gick hit för att kolla igenom mejlen. Jag skulle bara sitta en liten, liten stund på datorn. Men nu finner jag mig själv här, två timmar senare och inte mycket klokare. Varför sitter jag då här fortfarande?
Någon liten gubbe i mig verkar tycka att läsa bloggar, läsa tidningen och läsa massa annat är viktigare än att sova. Detta medför huvudvärk och hunger. Ovana. Jag säger ju det.
Om jag hade gått och lagt mig för två timmar sedan hade jag varken varit hungrig eller haft huvudvärk nu. Och om jag inte hade suttit här hade jag antagligen suttit framför tv:n och kollat på något ointressant program om framtiden (vilket jag visserligen tycker är intressant, men skitsamma, om jag hade skrivit det hade jag ju tappat poängen).
Om ni nu inte förstår poängen med det här, så var inte ledsna. Jag förstår inte heller poängen.
Jag tycker att poängen, grädden på moset, summa sumarum av allt detta jidder borde vara att jag ska komma överens med mig själv om att sitta och göra massa onödiga saker när jag egentligen borde sova. Jag vet inte ens vad jag menar med det här. Jag är ju trött. Jag borde sova. Jag borde ha sovit i två timmar nu. Tänderna och håret och ju borstat och ansiktet tvättat. Så vad återstår?