Jag diskar ibland. Vad ska vi säga, sisådär... en gång varannan vecka kanske. När jag väl diskar passar jag på att sanera hela köket. Det får mig att känna mig lite som en hjälte. Kökets hjälte.
Ikväll har jag diskat (och sanerat såklart). När jag diskade ikväll kom jag på mig själv med att jag inte kan diska utan musik... om jag diskar hemma alltså. Så jag sätter alltid på en skiva på högsta volym. Då glömmer jag lite vad jag håller på med och helt plötsligt blir det ganska roligt att svettas ovanför diskhon. Ikväll lyssnade jag på The Libertines och deras självbetitlade album. Det gick svinbra att diska till Libertines! Jag lovar.
Efter min heroiska insats i familjen Edströms kök belönade jag mig själv med ett stort glas O'boy samt ett par knäckemackor med leverpastej och smörgåsgurka. Men det ångrar jag så bittert nu. Mitt i min lycka över mitt hjältedåd glömde jag bort att jag är laktosintolerant. Det enda jag klarar av är ett par ostskivor eller en skvätt mjölk i kaffet. Inte mer än så. Efter att nu ha bäljt i mig ca en halv liter mjölk så förstår ni kanske hur min mage mår. Den mår lika dåligt som en anorektiker som precis tryckt i sig en hamburgare med pommes och cola. Den vill bara få ut det! Bort med laktosen skriker den... snart skriker jag också det.