Sörjer McQueen ikväll och inatt. Usch vad denna vecka har fyllts av sorg känns det som. Först våra avlidna militärer i Afghanistan, sedan har jag kollat på Himlen kan vänta nästan varje dag (det programmet har en sådan inverkan på mig, gråter som en tok varje gång, kanske är det för att jag nästan kan identifiera mig med känslan som familjemedlemmarna har, jag vet inte) och nu Alexander McQueen. Okej, jag gråter inte för att McQueen är död. Men jag tycker att det är så hemskt att en så ung människa begår självmord. Inte för att det är bättre om en äldre människa begår självmord, men ändå. Det är tragiskt, hemskt, förfärligt och sorgligt. Och jag sörjer.