Visst är det märkligt att man kan glömma bort en av sina favoriter? Jag hade helt glömt bort Håkan Hellström, han lyssnade jag jämt på förut. Nu har jag inte lyssnat sen någon gång i höstas när Jonna och Emelie vad här - Göteborgarna själva.
Vilket kärt återseende. Tror aldrig han har varit så bra som nu, han tar mig till kärlek helt enkelt.
...men är det bara för mig som Tro och tvivel hackar på Spotify?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar