POP

En gång i tiden såg jag mig själv som en renodlad poppare. Jag lyssnade bara på pop och kunde inte tänka mig att lyssna på något annat. Jag fick ett favoritskivbolag - Labrador. Jag lyssnade på alla deras artister och tyckte att jag var lite alternativ och lite speciell som hade så bra musiksmak. Jag ville hemskt gärna tillhöra ett fack, som så många andra tonåringar. Jag köpte mina första Cheap Monday vintern 2005 efter flera månaders väntan. Jag färgade håret svart och hade randiga tröjor. Började handla mycket second hand. Sen lärde jag mig att man behöver inte tillhöra ett speciellt fack, man behöver inte tillhöra någon speciell grupp. Det viktigaste är att man är sig själv och står för det. Men det kan fortfarande bränna lite i mitt pophjärta när jag inser att jag faktiskt älskar musik som inte är framtagen av en liten ensam kille i en källare. Att jag älskar musik som är gjord för att alla ska älska, som inte är svår på något vis alls. Musik som man vill dansa till.

Att bara lyssna på pop och klä sig "pop" var en ganska snabb övergående period av mitt liv, men att höra en låt av Sambassadeur eller Khonnor väcker otroligt starka minnen i mig och jag älskar musiken fortfarande. Men gud så tråkigt det var att lyssna på samma musik hela tiden.

Nåväl, till saken. Jag har gjort en playlist på Spotify som heter Poppen. Den innehåller en stor del av den musik jag en gång "levde" för. Jag har lagt in några poplåtar som kanske inte är sen den tiden, men jag kände att ska det vara en poplista så ska det vara en poplista. Här är den.